Sunda Vanor

Idag var jag och Madde ute och joggade. Hon är vältränad och har långa ben, så hon låg en bra bit före mig hela tiden. Men som rutinerad långdistanslöpare *höhö* bryr man sig inte om "konkurrensen" utan kör på i sin egen lilla värld. Med tanke på att jag inte löptränat på hundra år plus att jag precis varit superförkyld, så gick det ändå förhållandevis bra! =) 3,3 km sprang vi och jag stannade inte en enda gång utan kom snabbt in i "andra andningen" och det där nästan meditativa tillståndet där benen bara går och man känner att man skulle kunna springa mil efter mil... Alla ni som upplevt detta vet precis vad jag pratar om. Jag hoppas att jag ska få upp min kondition snabbt och att jag då kan börja springa längre rundor! =) Det är ju så härligt!

PS. Madde, chokladpuddingen vi åt före behöver vi väl inte nämna? =)

Bild lånad härifrån